Kan det bli mer deprimerande?
Ni vet när man hela tiden har den där känslan att man inte räcker till. Allt har känts så underbart bra ändå sen vi flyttade hit, för andra gången i mitt liv litar jag på en kille till 110% och jag behöver inte tvekan en sekund på honom, jag vet att jag är hans allt precis som att han är mitt allt. Ändå har jag fått den där känslan att man vill bli bättre, få snyggare kropp, färga utväxten i håret, köpa nya kläder för alla i garderoben är tråkiga, vill vara något mer..
Dessutom är höstvädret (som jag egentligen älskar så enormt) riktigt deprimerande idag.. Regnet duggar på fönsterrutan och allt är bara mörkt. Allt känns dystert. Persiennerna är dessutom neddragna sen solskenet häromdagen vilket gör rummet om möjligt ännu mörkare.
Det är i såna här stunder jag bara vill skriva, få ut allt.. Nu har jag mitt Word men jag har inte haft hjärta att starta det än. Just nu finns det så mycket här inne att jag inte ens kan få ut det, till viss del pga. respekt för att jag kan komma dra upp det sorgliga som hänt där hemma och det är inte något jag ska skriva om. Det är något familjen ska få sörja på egen hand, trots att jag älskade Aftonbladets krönika som ni kan läsa HÄR. Socialen i Ljungby har definitivt inte mitt största förtroende, inte pga vad som hänt nu utan pga allt jag har hört förr också.
Att välja en Sandwish och en halv chokladkaka istället för lunch känns inte heller som ett smart val. Jag vet att jag mår tio ggr sämre om jag hoppas över lunchen och att göra det flera dagar i rad och speciellt när jag redan känner att jag börjar tänka för mycket är bara idiotiskt och självförvållat.
Ett morgonpass på gymmet kändes som dagens enda ljuspunkt, trots att jag inte vågade ge allt för mycket efter många veckors uppehåll. Imorgon kommer bli en bättre dag, det måste det bli!
Pepptalk, någon?
Nu ska vi ut och byta däck på bilarna, blir en intressant upplevelse!
Man får sig en sån sjuk tankeställare när det kommer en så där. (är så glad att du inte bor där längre om du förstår mig rätt). Jag som inte annars brukar bli så tagen av sånt här kan inte släppa detta. Det är ju bara ett barn :( Jag får bara skräckbilden framför mig att det är ett annat stackars barn som råkat eller med vilje blivit lite för arg och att allt gått käpprätt åt fel håll :S
Jag tycker det faktiskt känns skönt att inte bo kvar i Ljungby nu när det hände. Känns som det kommer vara kvar på allas läppar i åtminstone några veckor om inte månader. Det i sin tur gör att man blir nere och allmänt deppig när man pratar om det. Jag fokuserar istället på att det eventuellt är en ny våldtäcktsgubbe här i Örebro, feels great, NOT!
Maten är viktig, och igår gjorde jag min första riktiga måltid under dagen. Innan har de typ varit rester eller värma lite tomatsoppa eller nåt. Du ska få två SJUKT goda recept av mig om du vill, ett med kyckling och världens godaste sås och det andra med choritsokorv. Skriv ett inlägg på fejjan så får du dem :)
Till sist; DU ÄR PERFEKT SOM DU ÄR!!!
