Välkomna till www.lisabengtssons.blogg.se
Hoppas ni kommer trivas lika bra HÄR! :)
I'm back
Klicka på bilden för att komma till bloggen
Förstår att ni börjar bli less på mig och mitt bloggflyttande hit å dit. Haha. Har dock kommit på det ultimata nu. På www.lizabengtzzon.blogg.se blir det personligt å hockeysnack medans de på den nya bloggen; www.lisabengtssons.blogg.se blir mer om bara mig. Träning, kläder, krönikor å sånt där tjejigt! ;) Så är iaf tanken just nu! Kan erkänna att jag älskar uppmärksamhet å därför vill ja ha ännu en blogg, men jag kommer blogga när lusten faller mig in.
:)
Måste bara säga nåt om detta!
Bilderna är lånade från folk som demostrerat detta tidigare.
Såg det här i veckan.. På översta bilden är Gina Tricots skyltdocka och längre ner är en betydligt normalare skyltdocka. Hur tänker de som väljer att ha skyltdockor med anorexia? För det är faktiskt så det ser ut. Vill de att folk ska se upp till ben å skinn? Vill de lära unga flickor att svälta sig för att passa in?
Det är INTE okej. Det blir bara värre å värre å något måste hända. Till alla unga flickor som tror att det är rätt att se ut som första dockan så kan jag säga att NEJ, det är det inte. Man mår dåligt av att inte äta. Man får dåligt självförtroende av att försöka bli något man inte kan (omöjligt att bli så tunn utan att bli farligt sjuk) och tror ni att killarna bryr sig så kan jag meddela att de flesta föredrar att ha något å ta i. Det är snyggt att vara normal å personligen tycker jag att skyltdockorna på den nedre bilden är riktigt snygga, där har vi en betydligt mer "perfekt" kropp.
Hellre lite för mycket än lite för lite som jag brukar säga när jag blir sugen på en chokladkaka...
20120214
lizabengtzzon
Utan respons är denna bloggen inte kul.
Vad vill ni läsa för att känna ork att kommentera?
Tills inspirationen kommer - www.lizabengtzzon.blogg.se
Brunett igen!
Äntligen är jag äkta brunnett igen, tredje gången gilt fick det bli! Känns skönt att det lilla röda som envist höll sig kvar äntligen försvann.
3 GOALS
På www.lizabengtzzon.blogg.se finns just nu ett glatt och stolt inlägg, för er som vill läsa är de bara att be om lösenord på facebook, i kommentarsfältet (då med mejladress inskriven) eller direkt till [email protected] :)
LYCKA!
Changes
Kommer bli lite ändringar framöver.
Jag har en blogg för att mina nära och kära och andra människor jag tycker bra om ska få ha koll på mitt/vårt liv här. Mer och mer inser jag dock hur mycket skada en blogg kan göra (även om min inte gjort det än, vad jag vet?) och jag tänker inte utsätta de jag sätter först för det.
Den här bloggen kommer att vara kvar men den kommer inte vara så personlig som nu. Det kommer istället finnas en blogg till där lösenord krävs så jag kan godkänna alla som ska in å läsa. Krönikor, träning, matbilder, shopping och sånt kommer fortfarande synas men saker som kretsar mer kring N eller mina familjemedlemmar kommer hamna i den andra bloggen. Likaså kommer jag ha lättare för att säga vad jag tycker och tänker då jag vet vilka som läser.
Idioter finns det överallt men jag vill inte tillhöra den kategorin. Det spelar ingen roll om läsarantalet sjunker rejält, jag bryr mig nämligen mer om människor i min omgivning än vad jag gör om en blogg.
Hoppas ni förstår och att ni iaf är några som vill följa med i nästa blogg, som fortfarande är under uppbyggnad!
In the Room Where You Sleep
Älsklingen gjorde en kanonmatch och om ett par timmar är han hemma och då har jag lovat att ha Gladiatorerna redo. Därför har jag fått förbud att läsa Aftonbladet och eftersom det är en Ljungbytjej med vågar jag inte kolla Twitter eller Facebook heller. Men jag kan se OTH avsnittet 10 ggr om, så det går ingen nöd på mig. Har fått ihop en krönika också, den ska finslipas och läsas innan jag bestämmer mig för om det blir min kanske sista krönika i ST. We'll see.
Efter OTH får jag alltid sån fantastisk känsla. Jag funderar på varför vissa människor hellre är ökända än okända. Hur feg jag är när jag inte vågar ringa varenda butik som finns i hopp om ett jobb. Jag vill säga att jag har gjort allt för att få ett jobb, men det är lögn. Jag har varit feg och safeat med att maila eftersom skriva är det jag vet att jag är bra på. Jag vill bara ta upp telefonen och ringa och säga hur nöjda de skulle vara med att ha mig i sin butik, för jag vet att jag skulle vara så bra. Men när det är måndag förmiddag kommer jag vara lika feg som vanligt. Varför?
När jag flyttade från Ljungby sa jag att jag ville prova på många jobb för att veta vad mitt drömjobb var. Jag har inte jobbat sen jag kom hit och ändå är jag mer säker än någonsin på att journalist(med inslag av krönikör och författare) är yrket för mig. Jag vill synas, jag vill höras å ja vill spela roll. Jag vill inte bete mig illa och få ett dåligt rykte eller göra åtlöje av mina nära. Jag vill ta mig långt men inte på andras bekostnad. En dag ska jag visa er att det är möjligt.
Men just nu tänkte jag steka ett ägg och kanske lite bacon till.
Nattuggla
Senaste veckan har jag haft riktigt svårt att somna på kvällen.. Inte alls likt mig! Jag hoppas det är all träning som har chockat kroppen å att jag snart är tillbaka.. På dagen har jag inga som helst problem med att somna under en p-nap med N men på kvällen är de omöjligt. Har börjat hoppa över p-napen i hopp om nattsömn men jag piggnar ändå till så fort jag lägger mig i sängen. Efter nästan 2timmars vridande har jag nu smygit ut för att se en film. N har match imon å ja vill inte väcka honom, jag vill sova å vara pigg inför morgondagens aktiviteter men de går inte!
Kanske är det paniken om att jag fortfarande inte har något jobb? Jag ställer mig frågan om jag verkligen gjort allt.. Känns nämligen som att jag nu vet hur jag skulle gjort men att det nu är försent.. Ska jag få ett jobb nu, hur ska det gå med sommaren? Jag ska vara hemma på lillasysters student å lillebrors konfirmation, då kan jag inte jobba här? Ska jag börja plugga något nästa år? Ska jag bo här? Ska jag söka sommarjobb i Ljungby för att få vara med familjen? När ska jag hinna vara med N i Piteå då? Tanken att jag ska träna å äta bra i 6 veckor å risken att inget händer. Jag vill hela tiden till gymmet och det enda som hindrat mig idag är blåsor på föttera.. Varför denna prestationsångest om en sån sak? Är det alla tankar som håller mig vaken?
Tips för att bli trött sökes!?
Sämre än sämst
Fler julklappar fixade.
2 gympass avklarade.
Riktigt tråkig info om julfest.
Valt att granska kommentarerna innan de publiceras, så bli inte oroliga när ni inte ser det ni skrivit direkt!
Borde åkt hem för jul"lov" för länge sedan känner jag just nu.
Äckligt less på alla dessa motgångar,
kan man få EN bra sak med sig?
Orkar inte mer skitdagar.
Tur man har världens finaste kille som gör det värt det. <3
Så vänta er inga inlägg, känns inte som jag har motivation eller humör till det.
Är redan på botten och en blogg utan kommentarer känns inte som det jag behöver.
Hörlurarna från Bellashop funkade då inte till min mobil
Någon som vet om man kan lösa det så att hörlurarna funkar till Xperia? Någon inställlning eller något? Har tappat bort mina Sony Ericsson och tänker inte flyga hem utan musik och fungerade hörlurar.
//Jävligt less tjej
And in another life I would make you stay
Är lagom less på Facebook alltså.
Tycker ni ska lägga till mig på twitter (LizaBengtzzon) hittar ju inga kompisar att följa! (Jo, ewe å elin ser jag mycket av! De är kul! Mer sånt!)
The botten is nådd
Har noll inspiration till något.
Har ångest för att jag inte orkar träna.
Får ont i magen för att jag skiter i att äta regelbundet.
Tackar gudarna för att Veronica finns och livar upp dagar, hade dött annars!
Tycker synd om N som har hjärnskakning men älskar att ha honom hemma.
Blir irriterad på människor jag inte känner.
Vill äta godis hela tiden.
Har börjat se how I met your mother.
Har ingen lust att blogga så vänta er inte för mycket..
Känner just nu att Timbuktus låt "The botten is nådd" kan mycket väl ha varit skriven till mig, förutom den lilla detaljen att den handlar om fylla/bakfylla, det är då nåt man inte känt av senaste månaderna.. Nu fick jag lite depression för de, hallå, en kul fest tack? Aja, refrängen är skriven till mig i detta gåhemmaträsk!
Haha, fått nog av tråkLisa?
Bjuder på första bilden på mig med körkort! Niklas kallar mig för seriefigur och jag får en underbar känsla när jag tänker på all panik innan och sen all lättnad och lycka efter! Stort tack till storasyster och Niklas som förstörde uppkörningsbilen en kvart innan uppkörningen, ni fick mig då verkligen till att skratta och glömma hur nervös ja var! ;)
Sundborn Punsch
Älskade, älskade glass. Oslagbar favorit!
Camilla Läckberg - Änglamakerskan är nu helt utläst! Känns nästan lite sorgligt, nu ska jag behöva invänta bok nr. 9 och vem vet när den kommer?
Blir alltid så inspirerad av dessa böcker, bli lixom sugen på att skriva en egen bok.. Författare Lisa Bengtsson.. Hmm? Skulle haft ett lite ovanligare namn i så fall, vem kommer ihåg ett "Svensson-namn"? Och jag vill ju inte byta namn, inte förrän jag gifter mig iaf!
Nu rullar Bridget Jones på tv, underhållning på hög nivå! :)
.
Jag är allt annat än konflikträdd men att starta diskussion med vissa människor är helt enkelt inte värt det... Okunskap leder till hårt arbete på lätta grejer.. Är man okunnig och arrogant så tar man sig i vissa fall långt men man blir aldrig omtyckt och slutar oftast upp ensam.
Personligen föredrar jag att vara påläst, ha utbildning och få lön. Jag kan skriva saker som väcker heta känslor men bara när jag vet att jag har rätt och kan bevisa det med fakta. Eftersom en diskussion med en okunnig aldrig tar slut tänker jag inte yttra mig utan istället försöka bita ihop. Även om jag bara vill skrika rätt ut vad jag tycker och tänker!
Jag tycker synd om mig själv, dags att sluta med det kanske
Fick inte jobbet jag så gärna ville ha, jag har alltid sagt att ett jobb kan man alltid få men är man inställd på något man vill ha men inte har erfarenhet i är det betydligt värre.. Hur lyckas man då? Känner bara att det är svårt att resa sig från botten just nu. Hur ska de gå till? Hur gör ni som är eller har varit i samma sits? Vad mår man bra av?
Att dem sanerat en lägenhet här gör det inte heller bättre. 10 ggr värre än en slagborr, 4h igår och börjar 7.48 imorse, inte kul då vi somnat riktigt sent igår. Dessutom är mina hörlurar och massa andra saker spårlöst försvunna. Tror att högre makter jävlas med mig med all dess makt. Life is not fair..
Ber så hemskt mkt om ursäkt för detta deprimerande inlägg. Längtar tills Niklas kommer hem från träningen och får mig att må sådär bra som bara han kan. Började skratta lite nu då jag sa de, igår satte jag mig på hans ben, ni vet så som man gör i protest när man inte vill nån ska gå och när han skulle kittla loss mig smällde jag bakhuvudet rätt i kanten på dörren och fick ett rött märke som sved satan, haha. Dessutom skulle han sparka i luften när jag satte upp min fot och aj, förstår att han va bra på fotboll! I gengäld slängde jag ett äpple på benet som såg ut att ge en lårkaka. Haha. Skadeglädje är den enda sanna glädjen? I så fall har vi nog gott om glädje här, trots att det är lite knivig sits med en deprimerad flickvän och en pojkvän som spelar i ett lag som ligger sist i tabellen.
Nog om mitt gnällande, hur gör ni för att omvända detta tragiska deppande och "jag tycker synd om mig själv" känslorna?
Dåligt........
1. Aldrig mer ett inlägg för er (förutom ni som ger nåt tillbaka.)
2. Sätta lösenord på bloggen föralltid.
Cry me a river
Att inte ha någon att prata med är också hopplöst. Det känns som att många vänner glömmer bort en när man flyttar.. Eller så märker man kanske vilka som är ens riktiga vänner helt enkelt. Fast det blir ju lätt så när avståndet ökar.. Att skaffa ett djur är ju därför något jag funderar på men när alla säger att jag inte klarar av det så vågar jag inte. Att vara ensam hemma och gråta är väl helt enkelt bättre än att ge det en chans, verkar iaf vara så alla andra tycker.
Jag vet varken ut eller in just nu. Jag tror ju att ett jobb skulle vara räddningen annars är risken att jag inte klarar av det här något mer. Det känns som att jag sitter i ett fängelse eller kanske mer en isoleringscell.. Och jag vet att det är på grund av mitt eget val så jag kan inte skylla det på någon eller något.
A walk to remember
Är så sinnesjukt less alltså. Ska ut på en promenad nu och hoppas de hjälper humöret på vägen.. Att vara ensam hela jäkla tiden är kass. Jag behöver ett jobb innan jag dör av en depression typ..
Självklart skriver jag bloggen för min egen del. Men jag skriver också för alla er, så att ni ska veta vad som händer och sker här. Därför tycker jag att responsen är viktig och jag skrev nog lite fel för jag kommer inte lägga ner det som kommer hända är i så fall att jag sätter lösenord så att de som vill får följa den. Då vet jag iaf vilka som läser. Nu är det många läsare och kommentarerna är alltid från samma fina människor.
Som sagt, idag är jag inte på humör så risken finns att det blir lösenord på bloggen redan under dagen. Jag har visserligen sagt det förr men den här gången är det inte för att jag vill se kommentarer ösa in, kan man inte få respons när man har det tungt då vill jag nog skriva för bara mig själv och mina närmaste.
