TACK för att ni tog er tiden och slänga in en kommentar, tack för att ni är så fantastiska! Det behövde jag!

Fick inte jobbet jag så gärna ville ha, jag har alltid sagt att ett jobb kan man alltid få men är man inställd på något man vill ha men inte har erfarenhet i är det betydligt värre.. Hur lyckas man då? Känner bara att det är svårt att resa sig från botten just nu. Hur ska de gå till? Hur gör ni som är eller har varit i samma sits? Vad mår man bra av?

Att dem sanerat en lägenhet här gör det inte heller bättre. 10 ggr värre än en slagborr, 4h igår och börjar 7.48 imorse, inte kul då vi somnat riktigt sent igår. Dessutom är mina hörlurar och massa andra saker spårlöst försvunna. Tror att högre makter jävlas med mig med all dess makt. Life is not fair..

Ber så hemskt mkt om ursäkt för detta deprimerande inlägg. Längtar tills Niklas kommer hem från träningen och får mig att må sådär bra som bara han kan. Började skratta lite nu då jag sa de, igår satte jag mig på hans ben, ni vet så som man gör i protest när man inte vill nån ska gå och när han skulle kittla loss mig smällde jag bakhuvudet rätt i kanten på dörren och fick ett rött märke som sved satan, haha. Dessutom skulle han sparka i luften när jag satte upp min fot och aj, förstår att han va bra på fotboll! I gengäld slängde jag ett äpple på benet som såg ut att ge en lårkaka. Haha. Skadeglädje är den enda sanna glädjen? I så fall har vi nog gott om glädje här, trots att det är lite knivig sits med en deprimerad flickvän och en pojkvän som spelar i ett lag som ligger sist i tabellen.

Nog om mitt gnällande, hur gör ni för att omvända detta tragiska deppande och "jag tycker synd om mig själv" känslorna?