Kollade precis Trojas ispremiär. Varför? Det vet i sjutton, är inte intresserad av hockey (förutom när Niklas spelar) och nu borde jag ju dessutom titta på Sundsvalls ispremiär live om det är nåt jag skulle se. Fick dock en liten obehaglig magkänsla.. Allt känns toppen med Sundsvall, jag älskar staden, jag älskar lägenheten, laget verkar vara toppen och jag har redan bättre kontakt med en av tjejerna än jag hade med många där hemma. Det som känns fel är att jag kommer inte kunna gå på matcherna med pappa. I princip varenda match jag har varit på har pappa suttit bredvid eller stått på läktaren mittemot och då tar det 2 sekunder innan man hittar honom! Kör jag fast med bilen utanför hallen så ringer jag ju honom, vem ringer jag nu? Jag kommer sakna att springa till andra sidan och prata med mamma och pappa i pausen, att se Albin stå å checka in spelarna via glaset(eller va heter de?). Jag saknar dessutom de dagar då jag å Aji har tränat, åkt till Maxi och handlat godis och sen åkt till matchen för att egentligen inte se så mycket utan mest prata strunt och ha kul, haha! Hur ska det gå nu när hon ska bo i Örebro och jag här? Det är ju inte som att Sundsvall och Örebro har så bra matchtillfällen precis... En annan tjej jag saknar är Helena! När hon kom brummande med bilen från Jönköping och vi drack alltid chokladmjölk i pauserna! Tänk att jag aldrig kommer stöta på min lillasyster där i hallen igen, jag kommer aldrig kunna ringa Ewe och få med henne på hockey för att jag är ledsen och känner mig som den ensammaste människan i världen..
  Nog för att det senaste hockeyåret var kaos med allt från att Niklas var skadad till att där fanns människor som var helt otroliga, vissa till de bättre å andra te de sämre. Men åren innan var helt amazing. Jag trodde aldrig att jag skulle falla för en hockeyspelare och vissa dagar undrar jag fortfarande hur det gick till men det har gett mig så otroligt mycket och jag ångrar inte en sekund. Jag hoppas att jag får uppleva allt det där fantastiska med hockeyn nu igen, Sundsvall Hockey kommer definitivt slå förra året med hästlängder, går som inte att misslyckas!

Som jag saknar er.
Jag vill att ni ska vara i denna ishallen,
jag vill att ni ska vara hemma i mitt nya hem,
jag vill visa er min nya stad.