Inte ofta jag går med på att se hockey på tv men idag gör jag det allt! Petter står i mål i Forsbergs lag i nån välgörenhetshockey! Blir så glad över detta intiativ! Hjälpa sjuka barn, bra grabbar där! Önskar ja kunde göra något så fint :) dessutom är jag glad för Petters skull, det är sjukt att ett misstag kan förstöra så mycket! Jag tror dock på att man kommer långt genom at vara snäll! Därför ska jag nu hålla tummarna å heja på Petter! Kanal 10 för er som vill göra detsamma :)

Igår var det som sagt brännboll å mat med Niklas nya lag, Sundsvall och respektive. Var måttligt nervös innan, det är ju trots allt min nya liv det handlar om. Vid kvart i fyra hoppade vi in i Magnus bil där han och Ida var laddade för en dag med nytt folk, väl på plats fick vi se omklädningsrummet och allt. Så jäkla fint! Nästan så man själv vill spendera dagarna där nere! :) Sen blev det brännboll, lag Äldre mot lag Yngre. Konstigt nog hamnade jag i lag Äldre just för att Niklas tillhör de äldre i laget. Haha. Synd var väl de för vi förlorade ganska så stort, Ida stukade tummen och jag fick träningsvärk (märks att man inte vatt i gymmet på ett tag...)! Efter det satt vi och pratade alla tjejerna och vilka söta bebisar 3 av dem har! Saknade Milo lite extra när jag fick umgås med dessa godingar! För att inte tala om vilka goa tjejer! Jag har aldrig vatt med om att alla är så goa, ofta känns de som att man alltid tycker nån är sådär men det kan jag då inte säga den här gången. Grymt bra tjejer och det känns som en enorm lättnad! :) Sen bjöds det på pizza och massa prat, riktigt mysigt! Singelkillarna begav sig uteställena å vi andra begav oss hem, Niklas och jag hamnade dock hos Magnus och Ida där det blev rejäl fight i plump.. Jag lyckades ta hem minsta poängen ever, well done! Svanis & Enis (som vi kallar dem ibland! Haha) tog första platserna och tjejerna hamnade lite lägre ner... Vi fick se Idas första glansdag i tv, killarna fick dricka öl och som grädden på moset fick vi äta popcorn och nonstop!

VILKEN TOPPENDAG/KVÄLL!
Tack alla inblandade!

Idag har vi haft revansch i plumpen och ätit massa god fika. Killarna hade sen frivillig träning och jag och Ida satt på läktarn i väntan på att hon skulle åka hem, de gillar ja inte dock! Sen blev det hem och äta friterade pommes (pasta för nyttiga Niklas;P) med kött och champinjoner och självklart såg vi SvenssonSvensson. Nu har jag pratat me underbaraste Pillan och fått veta allt skvaller från staden med stort L. Som jag saknar denna kvinna! <3 Ett samtal med pappa och ett med mamma så vet jag dessutom att deras semester är slut. Hoppas ni får de bra på jobbet mamma, pappa och Pillan (och alla andra som ska jobba och känner sig träffade!:))

Orkade ni läsa allt?
Blev kanske lite väääääl lååångt.

Kollade precis Trojas ispremiär. Varför? Det vet i sjutton, är inte intresserad av hockey (förutom när Niklas spelar) och nu borde jag ju dessutom titta på Sundsvalls ispremiär live om det är nåt jag skulle se. Fick dock en liten obehaglig magkänsla.. Allt känns toppen med Sundsvall, jag älskar staden, jag älskar lägenheten, laget verkar vara toppen och jag har redan bättre kontakt med en av tjejerna än jag hade med många där hemma. Det som känns fel är att jag kommer inte kunna gå på matcherna med pappa. I princip varenda match jag har varit på har pappa suttit bredvid eller stått på läktaren mittemot och då tar det 2 sekunder innan man hittar honom! Kör jag fast med bilen utanför hallen så ringer jag ju honom, vem ringer jag nu? Jag kommer sakna att springa till andra sidan och prata med mamma och pappa i pausen, att se Albin stå å checka in spelarna via glaset(eller va heter de?). Jag saknar dessutom de dagar då jag å Aji har tränat, åkt till Maxi och handlat godis och sen åkt till matchen för att egentligen inte se så mycket utan mest prata strunt och ha kul, haha! Hur ska det gå nu när hon ska bo i Örebro och jag här? Det är ju inte som att Sundsvall och Örebro har så bra matchtillfällen precis... En annan tjej jag saknar är Helena! När hon kom brummande med bilen från Jönköping och vi drack alltid chokladmjölk i pauserna! Tänk att jag aldrig kommer stöta på min lillasyster där i hallen igen, jag kommer aldrig kunna ringa Ewe och få med henne på hockey för att jag är ledsen och känner mig som den ensammaste människan i världen..
  Nog för att det senaste hockeyåret var kaos med allt från att Niklas var skadad till att där fanns människor som var helt otroliga, vissa till de bättre å andra te de sämre. Men åren innan var helt amazing. Jag trodde aldrig att jag skulle falla för en hockeyspelare och vissa dagar undrar jag fortfarande hur det gick till men det har gett mig så otroligt mycket och jag ångrar inte en sekund. Jag hoppas att jag får uppleva allt det där fantastiska med hockeyn nu igen, Sundsvall Hockey kommer definitivt slå förra året med hästlängder, går som inte att misslyckas!

Som jag saknar er.
Jag vill att ni ska vara i denna ishallen,
jag vill att ni ska vara hemma i mitt nya hem,
jag vill visa er min nya stad.